Katastrofalt att inte samtala med SD

Vi befinner oss mitt en valprocess som håller på att haverera framför våra ögon.

För mig som står långt ifrån SD och egentligen tycker att det är ett Åsa-Nisse parti som nostalgiskt går och längtar efter pilsnerfilmens käcka lintottar och midsommarafton i svartvitt, är det med blandade känslor jag i demokratins namn försvarar dem. De har en pervers svaghet för det etniskt svenska, medan jag tycker att Sverige är ett rikare land med människor från många kulturer. Deras kritik mot hur vi hanterar invandringen i Sverige förtjänar dock att tas på allvar och diskuteras vilket ingen verkar våga göra idag.

Strategin att mobba ett parti och pissa på 17 procent av deras väljare är ett underkännande av vårt demokratiska system. Det är ett svaghetstecken att inte debattera deras ståndpunkter och utmana dem intellektuellt inom de områden man inte tycker om. Istället har etablissemanget valt att stänga ute dem tillsammans med deras väljare.

När de senaste två årens migrationspolitik har gett SD rätt i deras analys, vilket de flesta svenskar idag förstår, blir det pinsamt när alla partier gör dem till mobbningsoffer med hänvisning till deras sjaskiga historia. SD är sannerligen inte ensamma med en ytterligt tveksam historia. Vänstern har visserligen sina synder några år längre tillbaka men deras historia är minst lika pinsam som SD:s.

Det är väldigt tydligt att vi har ett lämpligt straff för alla som har avvikande åsikter inom många områdena. För den som tycker annorlunda och inte ställer upp på den ”goda” sidan väntar ett utanförskap som drabbar de som har eller vill ha en röst i den allmänna debatten.

Jag väntar nu när valet är avslutat på en opinionsundersökning som frågar människor om det tycker det är rätt att frysa ut SD i det politiska livet.

Vem ska vi mobba och tysta nästa gång. Alla som inte tillhör de ”godkända åsikterna”, feministmotståndare, klimathotstveksamma eller helt enkelt de som inte tycker som etablissemanget.

Vad gör vi när SD lyckas attrahera 25 % av väljarna nästa gång, och sedan 35 % eller 51%. Då har vi ett missnöjesparti som kommer att göra rent hus i det Sverige vi känner idag.

I vissa frågor har SD fullt berättigad kritik till hur saker har skötts de senaste decennierna. Jag tror att vårt system är så starkt att vi kan möta den kritiken och diskutera lösningar utan att själva förvandlas till något vi inte vill.

Det är inget att förvånas över att vänstern vill tysta meningsmotståndare, det är en gammal specialitet bland kommunister, men när liberaler och konservativa mobbar,  inte vågar ta debatten eller delta i samtalet då uppfattar jag det som en brist på fair play och politiskt mod som gör mig förvånad.